Lite ”lädd” är han stundvis men skoterintresset håller i sig för Leo. Skoter- och biltidningar läses vareviga dag.

Så var det januari och ett helt nytt år. Nyårsplanerna gick totalt i stöpet. Kanske kan jag skratta åt eländet i onsdags nån dag i framtiden, men just nu vill jag bara radera hela dagen ur historien.

Körde upp till stugan, 32 mil och ca fyra timmar enkel väg, på onsdagen och var framme vid 17 på kvällen. Hela -30°C var det där uppe i Sandås (5 mil nedanför Tärna) vilket vi inte riktigt var beredda på. Stugvägen var inte plogad så Danne pulsade själv ner till stugan för att hämta skotern med släde för att sedan åka upp och hämta mig, Leo, Wilma och all packning.

En halvtimme gick… jag ringde Danne och hörde hur det gick. Skotern ville inte starta. När en timme gått ringde jag igen och hörde hur det gick. Leo var väldigt rastlös så det var ju lagom kul. Eftersom skotern fortfarande inte ville starta tog jag son och hund och började pulsa i snön mot stugan. Sablar, vad kallt! Så kallt att Wilma hela tiden lade sig ner och vägrade gå, stackarn.

Inne i storstugan var det nästan lika kallt som ute. Brrrr! Elverket ville inte starta heller. Danne satte igång och eldade i täljstenskaminen, tände två fotogenkaminer och jag tände varenda ljus som fanns i stugan. Då klockan var 20 var humöret inte på topp direkt – alla frös och var hungriga. Temperaturen i stugan hade vi bara lyckats få upp till -16°C och då gav vi upp och beslöt oss för att köra de 32 milen hem igen.

Jag var inte alls klädd för situationen som uppstod så jag var som en isbit när jag satte mig i bilen. Inte förrän efter 29 mil slutade jag frysa.

Det hade kunnat bli så mysigt men blev bara så fel.

Denna nyårsdag har inte heller varit så bra men förhoppningsvis blir resten av 2010 bättre.

Gott nytt år!

Ja, hade inte vägen varit såpass bred som den var hade jag, Leo & mormor förmodligen krockat i fredags. Jag undviker att åka bil med lilleplutt så långt det går men i fredags var jag tvungen att åka in till stan för att köpa födelsedagspresenter till Danne. Låg och körde i 90 km/tim på E4:an vid Anumark då en gammal farbror i hatt körde ut ca 50 m framför mig så jag fick kasta mig till vänster. Tala om att få hjärtat i halsgropen! Särskilt eftersom Leo-hjärtat satt i baksätet med mormor. Tutade på farbrorn så jag trodde jag skulle banka sönder ratten och hade god lust att slita honom ur sin bil och läsa lusen av honom när han senare kom ikapp oss då vi stannat vid rödljusen vid Kolbäcksvägen.

Korpulent kille. Söta uggle-”pympymen” har han fått av Dannes kusin Linda med familj.

Inte konstigt att jag tycker att Leo blivit så stor. Att han verkligen växer så det knakar fick vi bekräftat i fredags. Lillkillen har vuxit från sina nyfödda 49 centimetrar till 56 och väger 4895 gram. Jag var hemma och sov när Danne åkte och vägde och mätte Leo i fredags men BVC-sköterskan hade varit imponerad över hur stadig han är i överkroppen. Det är kul att se att han utvecklas för var dag som går och mer och mer blir ”ett barn” men samtidigt är det lite trist att det går undan så snabbt. Det var ett par veckor sen vi började sätta kläder i storlek 62 på honom och några är t o m i 62/68, även om vissa i 56 fortfarande passar. Han fyllde 7 veckor i lördags (då bilden ovan är tagen). Helt galet!

Pappa Danne fyllde 30 igår så vi hade hela huset fullt med släkt och familj. Tur vi fick hjälp med bakningen för det hade vi aldrig orkat eller hunnit med själva.

Mormor Christine & Leo håller ställningarna vid fikabuffén.

Linda (mor till pojkarna och sambo med Andreas – Peters syster tillika Dannes kusin alltså ) och hennes mor Carina tar för sig av godsakerna.

Bild på självaste 30-årsjubilaren saknas alltså tyvärr, men jag intygar att han var väldigt stilig i den stickade tröjan han fått av mig på morgonkvisten (vi fikade vid 04.30…).

Lite bonusbilder kommer här…

Tog ju faktiskt några få bilder på nyårsaftonen, då min syster med pojkvän var här på middag…

Med sig hade de den fina blomman.

Ingen bild på varmrätten men vi åt stekt rostas med potatisgratäng och rödvinssås. Mums! Ingen bild på efterrätten heller egentligen, vit chokladmousse med hallon, men jag lägger in en gammal bild på just detsamma. Bara för att läskas lite.

Nu ska jag gå och göra Danne och min syster sällskap framför tv:n en stund innan det är dax att sussa. Leo sov 8 timmar natten mot igår, rätt otroligt. Jag är så glad att han sover bra om nätterna. Jag skulle verkligen inte palla om han skrek varje natt. Fungerar inte om jag inte får sova ordentligt. Endast tre nätter sen vi kom hem från BB har han varit kinkig och dagen efter de gångerna har jag varit som en urvriden trasa.