Lite av vad vi har haft för oss på sistone. Rättare sagt, vad Leo har haft för sig. De tre översta bilderna har morfar Stig tagit.

Canon EOS 550D | Canon 50mm/1.4

Och Leo älskar att kladda med Idominsalva.

Canon EOS 350D | Canon 50mm/1.4

Leo hade hittat min läppenna igår morse medans jag sprang omkring och letade hans kläder som han dagligen sprider runt hela huset. Det blev misstänkt tyst i hallen och när jag kom dit satt Leo på golvet, sträckte lilla handen med min läppenna mot mig och sa uppmanande Mamma, mojje! Det betyder smörja, jag brukar smörja Leo i ansiktet och på läpparna med mitt läppbalsam, med Idomin-salva o s v.

Lämnade av busfröet hos dagmamman och åkte och hälsade på min goda vän Sara och hennes ofantligt söta lille Filip. Jag passade på att skjuta av några rutor med min nya glugg.

Jag fick en jääättefin tunika och ett grått linne av Sara och hennes sambo. Som vanligt blev jag bjuden på jättegott fika och mat.

På vägen hem svängde jag förbi “glasbanken” och köpte en virre till min gubbe. Leo blev lite arg när han inte fick upp förpackningen.

Jag hann in på Stadium också och köpte en jacka till Leo som Dannes kusin Linda så snällt tipsat om. 169:- på rea istället för 399:- kallar jag ett fynd, och jättesnygg var den också! Röd med orangea detaljer.

Leo har tagit kökspallen, klättrat upp så han kommit åt översta byrålådan i hallen, plockat fram min hårfön och mousse. Nu står han och gör sig fin, så söt han ser ut. Hi hi. Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. “Åje! Tatta´n!” säger han och skrattar. Det betyder håret och att man ska starta hårfönen.

Om nån timme ska vi åka och bada i simhallen här i Sävar igen. Vi var där för en vecka sen också, första gången Leo har badat i bassäng. Först var han hysterisk men mot slutet gick det bättre. Jag hoppas att det gör det även idag, men man måste väl träna litegrann.

Men nu måste jag sluta bo i Photoshop…

Jag har bloggat torftigt på sistone. Här kommer i alla fall några bilder från de senaste dagarna.

Leo är maniskt besatt av skotrar. Hur ska det bli när han är tonåring??!

Leo fick besöka tandläkaren igår för första gången. Han gapade stort på kommando och hygienisten räknade till sexton mjölktänder av tjugo.

I ett par veckor nu har Leo sovit hela natten. Såååå skönt så det går inte att beskriva!

Umeå Dansskola hade prova-på-dag igår, pyttedans för 2-åringar, så jag tog chansen och åkte dit med Leo. Han älskar ju musik och att dansa och skutta omkring.

Moster Emma följde med och försökte få Leo att släppa loss lite. Han tyckte nog att det var lite konstigt och läskigt till en början, men mot slutet gick det lite bättre och han skrattade till och med lite. Vi får se om det blir en fortsättning också.

Förutom dammsugningen är detta ett intresse som jag hoppas håller i sig även när Leo blir större. Mormor tränar honom regelbundet – bra mormor.

Leo sov ända till 08.20 i morse! Hoppas på fler sådana morgnar framöver…

Lite “lädd” är han stundvis men skoterintresset håller i sig för Leo. Skoter- och biltidningar läses vareviga dag.

Så var det januari och ett helt nytt år. Nyårsplanerna gick totalt i stöpet. Kanske kan jag skratta åt eländet i onsdags nån dag i framtiden, men just nu vill jag bara radera hela dagen ur historien.

Körde upp till stugan, 32 mil och ca fyra timmar enkel väg, på onsdagen och var framme vid 17 på kvällen. Hela -30°C var det där uppe i Sandås (5 mil nedanför Tärna) vilket vi inte riktigt var beredda på. Stugvägen var inte plogad så Danne pulsade själv ner till stugan för att hämta skotern med släde för att sedan åka upp och hämta mig, Leo, Wilma och all packning.

En halvtimme gick… jag ringde Danne och hörde hur det gick. Skotern ville inte starta. När en timme gått ringde jag igen och hörde hur det gick. Leo var väldigt rastlös så det var ju lagom kul. Eftersom skotern fortfarande inte ville starta tog jag son och hund och började pulsa i snön mot stugan. Sablar, vad kallt! Så kallt att Wilma hela tiden lade sig ner och vägrade gå, stackarn.

Inne i storstugan var det nästan lika kallt som ute. Brrrr! Elverket ville inte starta heller. Danne satte igång och eldade i täljstenskaminen, tände två fotogenkaminer och jag tände varenda ljus som fanns i stugan. Då klockan var 20 var humöret inte på topp direkt – alla frös och var hungriga. Temperaturen i stugan hade vi bara lyckats få upp till -16°C och då gav vi upp och beslöt oss för att köra de 32 milen hem igen.

Jag var inte alls klädd för situationen som uppstod så jag var som en isbit när jag satte mig i bilen. Inte förrän efter 29 mil slutade jag frysa.

Det hade kunnat bli så mysigt men blev bara så fel.

Denna nyårsdag har inte heller varit så bra men förhoppningsvis blir resten av 2010 bättre.

Gott nytt år!

Leo med en av sina julklappar (fått av farföräldrarna). Det var ju passande för hans favoritfilm(er) just nu heter Lilla röda traktorn.