Där är de!

Det märks att denne lille herr´n är rätt van vid att bli fotad, va..? Idag fångade jag äntligen de små tänderna på bild. Större format av ett par av ovanstående bilder kommer senare när jag har mer tid och inte en sprängande huvudvärk.

Hans far blir lika glad när han får tacos på lördagskvällen.

En film på busfröet från i morse. Behöver jag säga att jag blir galen på alla sladdar som ligger överallt och lockar den lille mannen att slita i dem..? Det finns tydligen något som heter kabelkanaler eller nåt sånt…

En film från i morse (vi har varit vakna sen 05.30 ). Kolla in de söta ljuden Leo har börjat göra med munnen. Och visst säger han Mamma mamma just innan? Nästan i alla fall.

Nu har Leo äntligen somnat igen så jag ska skynda mig att fixa frukost. Äter vid 06 i vanliga fall så jag hungrar bort här snart. Danne sover som en stock fortfarande, såklart. 02.15 hör jag en smäll och flyger nästan rakt upp ur sängen. I mitt yrvakna tillstånd får jag för mig att Danne tappat ner Leo i golvet, men det är bara en kryddburk som åkt i golvet. Men pigg blev jag! Det gjorde inte saken bättre att kära sambon kom och lade sig brevid mig och andades tungt med öppen mun typ i mitt öra. Jag vet inte när jag lyckades somna om igen.

Underbaraste lejonungen man kan tänka sig.

Dagen har däremot inte varit speciellt underbar då det mest bara varit skrik och gnäll, sömnvägran (tänderna är säkert jobbiga) och en svettig och nästan sönderstressad mamma. Typiskt att Danne skulle på kick off just den kvällen jag allra mest hade behövt avlastning. Förhoppningsvis är han inte alltför seg i morgon i alla fall.

Så löjligt glad jag blir när Leo tycker om mat jag lagat. Idag kokade jag ihop nötfärs, tomatpuré, riven (ekologisk) morot, timjan, oregano, basilika, torkad lök, paprikapulver, svartpeppar och en skvätt (ekologisk) rapsolja. Mixade ihop köttfärssåsen med kokt (ekologisk) potatis. Slurp sa det bara och så var skålen tom! Han fick t o m påfyllning och åt lite till. *nöjd mamma* Det var mycket nam-nam-nam-nam och så sa han två klockrena Gott! Katrinplommonpuré till efterätt, som fortfarande är favoriten.

I kväll blir vi ensamma på torpet för pappsen ska på kick off.

Och just ja, andra tanden tittade fram idag!

Än är det ett tag kvar tills Leo knatar själv, men med lite stöd från mamma eller pappa går han riktigt stadigt nu och hänger mindre i våra händer än förut. Han drar sig upp mot… allt möjligt. Och omöjligt. Jag skulle gissa på hundra gånger om dagen. Hela dagen är det ett ständigt uppdragande, och när han lyckats på ett nytt ställe tittar han på mig och ser alltid skitnöjd ut. Att sätta sig ner på rumpan igen går mycket smidigare och han trillar nästan aldrig omkull. Sen han slog sig och blödde så mycket har han faktiskt varit betydligt mer försiktig, den lilla vildbusen.

Han har varit väldigt pratsam på sistone. Just nu är det mest ma-ma-ma-ma-ma och även mycket vaff-vaff-vaff-vaff-vaff och faff-faff-faff-faff-faff.

Ett par bilder till från dagen som gått…

Jag ligger på golvet framför tv:n nu på morgonen. Leo är jättegnällig (vilket han var precis hela gårdagen) och totalt ointresserad av tv:n. Tills Amy LaVere börjar sjunga och spela. Då drar han sig upp mot min höft och ställer sig och tokstirrar på tv:n, hoppar liksom på stället, viftar på blöjrumpan och nästan headbangar. Tittar på mig och får världens största flin på läpparna.

Det är det sötaste jag sett, nånsin tror jag!

Bilder på Leo i gåstolen från gårdagen. Bild 1: Leo är lite förkyld och snorig. Bild 2: Om man frågar Leo Var är lampan? så tittar han på den. Bild 3: Inga tänder än, men vi övar på tandborstning. Bild 4: Kökslådorna är oerhört intressanta. Ett skohorn sitter i handtagen för att hindra lille marodören att öppna dem och riva ut påsar och bullformar.

Jag är förresten fortfarande i chock. Vi nattade Leo rätt tidigt igår, innan kl 19. Han vaknade och åt 04.40, somnade om och sov till 08! Plötsligt fick mamman tillbaka lite hopp om livet.