Här kommer lite blandade fjällbilder från påskhelgen som var!
Här är ett par bilder från andra SM-deltävlingen i enduro som hölls i Tärnaby, fem mil från stugan. Det var nära att det inte blev någon tävling alls eftersom vädret var så dåligt (t o m banchefen körde visst vilse i den dåliga sikten). Tävlingen skjöts upp i tre timmar innan de slutligen kunde börja.
Dessvärre blev Daniel tvungen att bryta efter första kvalvarvet p g a nåt fel i fjädringen. Tror det var nåt med att de bakre stötdämparna “packade ihop” mer och mer då det kom flera gupp på raken och till slut, då de var i botten, “sprättade” hela skotern upp så D höll på att flyga över styret, och det gjorde det inte precis bättre i hans redan innan onda rygg.
Även hans bror hade problem med underredet – fästet till boggien gick sönder så han fick bryta efter andra kvalvarvet och åka och svetsa.
Det blir visst till att byta till en fläktis nästa säsong. Eventuellt har D kvar Phazern så jag kan köra en skoter och så har han tänkt tävla med den fläktkylda istället. Ja, vi får väl se… det kan bli många turer hit och dit innan i höst.
Det vore onekligen kul att ha varsin!

Här har Daniel nästan precis startat. Han ser ut lite som en pygmé…

…men det beror på att han hänger ut på vänster sida av skotern…

…inför denna skarpa vänstersväng.

Ett gäng åskådare.
Trots att det var SM var det lite tunt med publik (dock betydligt mer än helgen innan i Ammarnäs). Men det berodde väl på det dåliga vädret och uppskjutningen. Två världsmästare var i alla fall där och kikade – Anja Persson (som ju kommer från byn) och Peter Ericson (skotercross). Den sistnämda satt på D´s skoter så nu lär han väl aldrig tvätta den igen.
Närå, så illa är det faktiskt inte.
Två gånger åkte vi till det här stället just nedanför Ryfjället för att fika och grilla. Solen gassade och riktigt brände på kinderna. Hur härligt som helst!

Som mest var vi tjugoåtta fikasugna skoterfarare.

En lite trött Daniel tar igen sig på sina föräldrars skinnfåtöl… ehum, skoter.

Daniels brorsdotter for glatt (i dubbel bemärkelse

) omkring i sina “galonisar”…

…medans ena kusinbarnet behövde lite vant-assistans.

Denna topp åkte vi upp på (det var betydligt högre än det förmodligen ser ut

)…

…och utsikten var verkligen hänförande.

Det såg ut som om fjälltopparna var täckta med vispad grädde.
Borta bra, men hemma ändå bäst. Efter att ha varit i stugan från onsdag till måndag (och jag vet inte hur många mil på skotern) var man minst sagt mör och det var skönt att få lägga sig i sin egen säng på måndagskvällen!