Vi hade nyligen en elräkning på tiotusen för två månader. Inte sådär värst jätteroligt. Jag försöker att spara på elen så gott det går, och som jag tipsat om förut går det utmärkt att koka ägg genom att bara ta en centimeter vatten, koka upp under lock, stäng av plattan och låt stå kvar i ca tio minuter. Man får prova sig fram till lagom antal minuter, alla spisar och kastruller håller ju värmen olika bra. Äggen blir nästan alltid perfekta och spricker sällan. Vi har glashäll som tappar värmen snabbt, men det funkar fint!

För att spara ytterligare lite el kan man ju koka ägg för ett par, tre morgnar på en gång. Men säg att man kokar ägg på detta vis var tredje dag – då sparar man ungefär 80-90 minuter på spisen varje månad, plus de extra minuterna det tar att koka upp en hel kastrull med kallt vatten.

Visserligen brukar jag koka upp kallvattnet i vattenkokaren för att spara ytterligare litegrann när jag ska koka exempelvis pasta. Många bäckar små…

Har du nåt bra energispartips? Och vad äter du till frukost? *nyfiken*

Om Hanna hade fått fortsätta leva hade hon fyllt tjugonio år idag. Grattis vännen, där uppe i himlen. ♥

Nedrans kvinna på vårt försäkringsbolag som hävdade att hålet i framsätet kommit av en cigarett! Tala om att man blir förbenad! Vi måste BEVISA att det inte är ett cigarett-brännhål, sa hon.

Jag vill tipsa om ett energisnålt och lätt sätt att koka ägg på;

Lägg äggen i en kastrull och fyll upp med bara 1 cm vatten. Lägg på lock, låt koka upp och skruva sen av värmen. Låt stå kvar i 10 min och sen är äggen klara!

Funkar fint även på vår glashäll och även på gasol, men möjligen får man lägga till nån minut då. Ett plus är att äggen så gott som aldrig spricker heller med denna metod.

Äntligen har jag fått reda på vad låten heter, den som otroligt duktiga Lisa Modin sjöng på Hannas vackra men fruktansvärt jobbiga begravning i april förra året.

Blue and alone [Weeping Willows]

I saw your face in a dream last night
A vision so bright and so clear
Though you were lost in the city lights
It felt as if you were here

In my dreams I hold you tight
I wish that I never let go
In my dreams I have no fright
‘Cause I’m no longer alone

We will never touch again
I’m under a spell since you’ve gone
We will never kiss again
I’m under a curse and I’m done
I feel so blue and alone

You had fire in your eyes
And magic was in your touch
I want you back and I despise
That what I want is too much

In my dreams I hold you tight
I wish that I never let go
In my dreams I have no fright
‘Cause I’m no longer alone

We will never touch again
I’m under a spell since you’ve gone
We will never kiss again
I’m under a curse and I’m done
I feel so blue and alone

Jag lovar att inte ett enda öga var torrt i den proppfulla Backenkyrkan.

Jag saknar dig, Hanna-gumman.

Vi gifte oss ju inte bara igår, utan döpte även Leo. Vigseln blev en överraskning för de flesta som bara fått inbjudan till dop/1-årskalas. Dopet gick bra, men Leo var ledsen nästan hela tiden, tills han fick plaska i dopfunten. Och sen plaska lite extra för att han skulle bli lite gladare.

Lillplutten döptes i en vacker gammal stickad dopklänning av en heeelt fantastisk präst!

Mer om vår stora dag kommer så snart jag hinner (när jag nu ska få tid till det ), antingen här eller förhoppningsvis på en ny adress. Jag har ju köpt nytt domännamn och fixade webbhotell till det i kväll. Inte för att jag har bytt efternamn så nuvarande domän inte passar, för Danne fick ju ta mitt efternamn! Men som sagt… mer om allting lite senare.

Tack för alla grattishälsningar i föregående inlägg (och kort, mejl, sms…), förresten! De värmer.

Det har visserligen hunnit gå en vecka av oktober, då många bloggare målar sin blogg rosa för att visa sitt stöd och bidra till bröstcancerforskningen. Men bättre sent än aldrig! Blev påmind då jag surfade in hos Marie tidigare idag, så nu är även min blogg rosa.

Besök Rosa Bandets sida och kika gärna in på Lottas insamling, som hon startat för tredje året i rad nu.